Vätternkoden...

02.50 är tidigt. Riktigt tidigt. Men för undertecknad och hans fiskekamrater kändes det fullt rimligt att stiga upp den tiden, packa bilen och båt och dra iväg till skärgården i norra Vättern för årets första spinnpass efter gädda. Att vara först är en vinst i sig, speciellt en sådan här dag då chansen på storgädda kändes större än nånsin.

Väl framme vid rampen insåg vi att vi inte var först. Det låg redan flera båtar i viken och ett ekipage var i full färd med att lägga i sin båt. Väntan för oss blev dock kort och strax var även vår båt i drickat. Efter lite trixande med motorn låg tvåtaktsdimman tät kring båten och vi drog iväg mot första viken som vi bestämt på förhand att vi skulle fiska av. Nya prylar började omgående svingas med stor entusiasm och förhoppningarna var på topp!

För egen del var det spinnfluga som gällde medan de andra två dängde jerkar för glatta livet. Och huggen då? Jodå, de lös med sin frånvaro i första viken. Men men, den slitna klyschan "hoppet är det sista som överger fiskaren" dammades av ett antal gånger i försök att hålla hoppet vid liv... Vi drog vidare mot nya vikar, nya platser, nya möjligheter till tunggung. Och vad hände? Inget, nada, niente, zip. Stendött hela dagen! Dagen avslutades hyffsat tidigt men det kändes inte annat än rimligt då sjön kändes fullständigt steril. Vätternkoden väntar fortfarande på att bli knäckt...

//Henrik